Lyxproblem ger lyckorus

Om jag tidigare hade tagit del av hur viktigt armhålehår plötsligt hade blivit, då hade jag tidigare fått det lilla lyckoruset. När jag ser ett sådant starkt engagemang för en så obetydlig fråga inser jag återigen hur bra mitt liv är både privat och i ett större sammanhang. Då blir jag lycklig för en kort stund. Då vill jag springa ut på ängarna som en yster häst om våren.

Eftersom jag var utrikes 13-20 mars missade jag då debatten om armhålehåret i Melodifestivalen. Därför kom mitt lyckorus inte förrän 21 mars. Ett annat exempel på starkt engagemang för något obetydligt var Stockholm Citys artikelserie i oktober 2007 och efterföljande diskussioner på Flashback om huruvida män ska sitta eller stå när de kissar.

Jag tar sådana här diskussioner som bevis på att Sverige är fantastiskt!

Sverige är näst bäst i världen på IT, och bara 1100 företag och hushåll saknar bredbandsuppkoppling. Dessutom satsar regeringen 495 miljoner kronor på att bygga ut bredbandet till områden där bredbandsbolagen inte finner det lönsamt.

Därtill har vi reklamfri och oberoende tv som bland annat producerar Melodifestivalen vars final under de senaste tio åren har varit det mest sedda tv-programmet och i år underhöll nästan halva Sveriges befolkning.

Att bensinen blir dyrare och dyrare tycker många är ett stort problem, trots att vi har råd att överhuvudtaget äga och köra bilar. Vi klagar på att vädret är dåligt fastän det är omväxlande och vi därmed aldrig drabbas av torka och sällan av översvämningar. Vi sitter vid våra – relativt till våra inkomster – billiga laptops och upprörs när internetuppkopplingen tillfälligt pausar trots att vi har (eller i alla fall år 2006 hade) det billigaste bredbandet i världen.

Vi har rent vatten i kranar i våra hem och slipper därmed gå iväg till en brunn och bära hem vatten. Vi har till och med så bra tillgång på rent vatten att vi spolar bort vår avföring med fullt drickbart vatten.

 

Vad gör en människa lycklig?

För mig är det viktigt att jag känner mig trygg i min vardag, alltså att människor omkring mig är snälla mot mig, att jag är frisk och har ett hem och goda relationer. Sverige var senast i krig för nästan 200 år sen och jag känner mig trygg i det svenska demokratiska samhället, vilket bidrar till min egen lycka.

Enligt många studier finns några grundläggande omständigheter som bidrar till människors lycka. De faktorer som man till hög grad själv kan påverka är att vara frisk, motionera, ha ett kreativt arbete och bra relationer. De mer samhälleliga omständigheterna är att leva i en rik demokrati där människor har förtroende för varandra.

Jag tror att de sistnämnda förhållandena lätt glöms bort när man tänker på den personliga lyckan och man fokuserar på sin egen livssituation. Om ens regering dödar sin egen befolkning som nyligen i Syrien tror jag det är lite svårare att vara lycklig över att man har en hustru eller kan ta en joggingrunda.

 

Sverige ligger på elfte plats i Välståndsligan och för att parafrasera Svenska Dagbladet:

Om vi inte hade uppnått ett materiellt välstånd där basbehoven är väl tillgodosedda, hade vi inte engagerat oss i en kvinnas armhålehår.

 

Jag har en godkänd hobby

Många arbetar heltid och har samtidigt en hobby. Sedan åtta år spelar jag i ett rockband, och vi har stundtals repat två gånger per vecka och haft en spelning per månad. Under åren 2005-2009 tog det alltså åtminstone sex timmar per vecka av min fritid, och ändå lyckades jag förvärvsarbeta heltid.

Nu när jag är arbetssökande vill A-kassan veta hur många timmar per månad jag har jobbat med bandet de senaste tolv månaderna, och hur mycket jag har tjänat. Vi arbetar ideellt kan jag avslöja. Alla pengar stannar i bandets kassa för eventuella kostnader.

A-kassan krävde ”Arbetsintyg för företagare/näringsidkare” av mig eftersom bandet har en ekonomisk förening. Det är fyra ark att fylla i. Dessutom skickade jag ”Begäran om utlämnande av uppgifter” till Skatteverket. Därmed gav jag Skatteverket tillåtelse att meddela A-kassan hur mycket jag har tjänat genom bandet. Den första bunten papper fick jag förstås backning på, jag korrigerade och brevbärarna fick ytterligare arbete.

Politikerna som styr över A-kassan vill säkerställa att min hobby i ett rockband inte hindrar mig att ta ett lämpligt heltidsarbete. Som om jag skulle tacka nej till ett heltidsjobb för att jag hellre vill arbeta ideellt med min hobby. ”I värsta fall måste du sluta spela i bandet, men det kan vi ju inte riktigt kolla.” sa en hjälpsam handläggare på A-kassan när jag försökte förstå allt detta.

Nu har A-kassan beslutat att mitt arbete i bandet är en bisyssla, och därför inte påverkar min rätt till arbetslöshetsersättning. Jag får alltså fortsätta att rocka medan jag letar jobb.

Men A-kassan har också slagit fast att jag max får arbeta högst 1 timme och 54 minuter per vecka i genomsnitt i bandet. Så mycket har jag i ”Arbetsintyg för företagare/näringsidkare” intygat att jag har arbetat i företaget under de senaste tolv månaderna. Om jag arbetar mer än så är det viktigt att jag delger a-kassan det. Jag får ju inte roa mig för mycket när jag är arbetssökande.

 

Politikerna vill att arbetssökande verkligen söker arbete och kan ta arbete medan de får A-kassa. Det förstår jag. Bisysslor i företag kan de ju kolla genom intyg och register, men hur gör de med alla som har hobbys utan företag?

Jag kan tänka mig att många som är arbetssökande passar på att göra allt det där de inte hann medan de arbetade. Fixa trädgården, gymma, sortera fotografier, renovera hemmet, resa, städa garaget och se de där tv-serierna som alla snackade om för några år sedan.

Det kan man inte gärna intyga till A-kassan.

 

Fotnot:
Jag spelade i Loveman från 2004 tills vi lade ner 2009. Nu spelar jag i Radiofox.

Uppdatering, 22 maj: Nu har jag ett heltidsjobb, så nu får jag även jobba ideellt med bandet hur mycket som helst. Hädanefter slipper jag alltså gå en timme tidigare från repetitionerna.

 

 

Idag börjar sommaren

Jag har några favoritkommentatorer vad gäller sport.

Den självklare Lasse Granqvist var länge på Radiosporten, men numer frilansar han och kommenterar ofta i tv. Han är nog den som kan referera snabba händelseförlopp i ishockey och fotboll snabbast men ändå tydligt. Man kan bara imponeras av han rappa hjärna och dess direkta koppling till hans mun. Han är för mig en lika klassisk radioröst som Ulf Elving (Upp till 13, Efter tre etc) och Kjell Alinge i Eldorado. Sportexpressen gjorde en lång intervju med Lasse Granqvist och där berättar han bland annat att han var helt knäckt efter att ha sagt fel målskytt i en match.

 

En annan favorit är Kim Hartman som jag skrev om i min hyllning till snooker. Han kommenterar snooker i Eurosport och påminner mycket om Göran Zachrisson med sin ofta långsamma stämma och ibland filosofiska utläggningar. Mestadels är Kim Hartman tyst. Han vågar låta bilderna tala under flera minuter. Ibland analyserar han bara en stöt torrt och kärnfullt, framför allt i en jämn match. Under mindre spännande perioder kan han dock hålla långa utläggningar om något som en tittare undrar.

Igår kväll under vm-finalen började han referera hur det skulle kunna låta om han kom hem till frugan och berättade att han har blivit ovän med Arne. De hade ingen domare i sin snookermatch och Arne vägrade lägga tillbaka bollarna precis där de låg efter en felaktig stöt.

För några år sedan fanns en hemsida som samlade många citat av Kim Hartman. Nu hittar jag den inte, men nu för tiden gäller ju youtube, och där har någon samlat några sköna citat.

Under snooker-vm i år sparade jag själv några citat av Kim Hartman:

“3 5 blev 3 11 innan man hade hunnit doppa kakan i teet ungefär.” (Snooker uppfanns av en officer i Indien, och britterna dominerar nu snooker.)

“Allt flyger åt samma håll och demonerna sitter still och tittar på.”

“Kan en bit rund fenolplast verkligen ha telepatisk förmåga?” (Den vita bollen tog under många stötar precis rätt väg för spelaren.)

“De applåderna var inte mycket värda. Det var nog gratisbiljetter. Sponsorbiljetter som applåderade.” (Efter en stöt som började bra, men där vit till slut hamnade fel.)

“O´Sullivan får inte någon räkmacka i den här matchen. Den serveras inte så. Hårt bröd med smör.” (I sextonde framet i finalen mot Ali Carter.)

 

Göran Zachrisson ska självklart vara med i en sådan här lista också. Jag skulle kunna skaffa Viasat Golf bara för att lyssna på honom och koppla av till bilderna. Golf intresserar mig inte i övrigt, så jag har bara lite erfarenhet av Göran Zachrisson, men Aftonbladets Marcus Leifby hyllar honom.

 

Lasse Granqvist kan referera väldigt snabbt och Kim Hartman ingenting eller filosofiskt. Radiosportens Christian Olsson är på min topplista av en annan orsak. Hans bildspråk.

Jag har aldrig hört någon som kan improvisera metaforer och liknelser som han kan. I snabba spelsituationer hittar han på metaforer från helt andra ämnesområden. Hur kan hans hjärna så snabbt koppla ihop dem?

Christian Olsson har enligt mig skapat sportens motsvarighet till ranelidska.

Björn Ranelid har ju spelat fotboll i Allsvenskan och är fortfarande intresserad av fotboll, men mindre än förut. Tänk vilken poesi att höra de två kommentera en fotbollsmatch tillsammans!

Jag lyssnade mycket på Radiosporten under fotbolls-vm 2010, och framför allt när Christian Olsson kommenterade. Ibland bara skrattade jag åt hans fantastiska språk:

“…står och tittar som käppar i en slalombacke som Ingemar Stenmark ju en gång i tiden gjorde.”

“…precis som en vältränad antilop flyr från ett lejon som inte är tillräckligt hungrigt.”

“Det känns som att danskarna går och tänker på statisk elektricitet och turistmage och såna problem.”

“…lägger upp bollen noggrant som en parkeringsvakt vaktar sin fyrkantiga ruta.”

“… när Anders Svensson sköt frisparkar i krysset som om det vore ärter med fläsk.”

 

Enligt min räkning börjar sommaren 1 juni, men igår kväll fick jag lära mig annat av Kim Hartman. Det var tjugonionde framet i vm-finalen, och Ronnie O ‘Sullivan gick mot seger med 18-11. Kim Hartman citerade en tittares sms och förtydligade med sin egen uppfattning:

“Dagen efter vm-finalen börjar sommaren.”

 

 

Mindful sportupplevelse

Jag har aldrig varit intresserad av att titta på matcher utan något lag jag hejar på. Så roligt är det inte att se en fotbollsmatch med vanligtvis max tre nätrassel eller Formel 1 som går runt runt i några timmar. Men för några år sedan upptäckte jag en sport som jag kan njuta av på tv helt oberoende av vem som spelar. I slutet av april och början av maj varje år lägger jag mig gärna behagligt tillrätta i soffan och kopplar av till snooker.

Snooker är enligt mig den vackraste sporten att titta på. Spelplanen med knallgrön yta och bollar i olika färger, stiliga män i skjorta, väst och fluga som långsamt går runt bordet eller sitter stilla. Domaren i stram hållning och kostym går runt bordet, lägger tillbaka bollar och säger poängen. Leenden och andra känsloyttringar är sällsynta och diskreta, och interaktion med motspelaren sker i stort sett bara före och efter matchen.

En annan anledning till min fascination är överskådligheten. Jag ser hela tiden hela planen och alla bollar, och kan snabbt bilda mig en uppfattning om hur spelaren kan spela. I högra miljön kan han göra den röda, och sen gå ner på svart och röd i hörnhålet. Men sen blir det svårare eftersom sista röda ligger nära vänster långvall. Hur kan han lösa det?

Snooker påminner på det sättet om curling.

När jag ser sport vill jag att kommentatorn emellanåt förklarar spelet, men samtidigt kan hen ju inte hela tiden förklara allt som för en nybörjare. Kim Hartman som kommenterar snooker i Eurosport löser det genom att inte säga någonting. Visst pratar han ibland, men det är sällan och ännu mer sällan i ett jämnt frame. Ibland säger han något spydigt, beklagar sig å spelarens vägnar, eller börjar dra en lång historia om när dessa spelare möttes i vm för fyra år sedan, eller hur det ser ut på juniorsidan i Sverige. Men det gör han bara i pauserna.

Eftersom han nästan alltid är tyst blir det för mig ännu mer rofyllt att titta på. Jag kan själv filosofera över hur spelarna vill spela, och hur jag själv skulle försöka spela om jag kunde. Det är dock önsketänkande. Visst har jag spelat biljard några gånger, men snooker är väsentligt svårare. Bordet är mycket större (360 x 180 cm) och hålen mindre, vilket inte riktigt framgår i tv-rutan.

Snooker ser tråkigt ut för den som inte förstår spelet men det händer mycket hela tiden. Antingen sänker spelarna en eller flera bollar på rad, eller så spelar de taktiskt defensivspel. Förutsättningarna förändras efter varje stöt, och den som inte stöter för tillfället brukar knappt bry sig om att titta. När han ska stöta kommer bollarna ändå ligga på ett annat sätt, så det är bara slöseri med tankekraft att planera sin stöt.

Jag tycker inte det är jätteroligt att se när en spelare rensar bordet och dominerar, även om jag förstås blir imponerad om någon gör ett century (minst 100 poäng). Jag vill ha spänning, osäkerhet, ett uppgivet stön från en spelare som har missat i slutet av ett jämnt frame.

Framför allt tycker jag det är intressant att se defensivspel. Då inser spelaren att han inte kan lösa problemet och han lämnar över det till motståndaren. Bara träffa en röd boll och placera vit boll så svårt som möjligt för motståndaren, gärna bakom en färgad boll. Så kan de hålla på många stötar och bara försvara sig. Det är taktik.

Snooker är ofta långsamt och rogivande, vilket emellanåt är nödvändigt för mig. Jag kopplar av och bara njuter av den vackra planen, taktikspelet, tystnaden, de stiliga kläderna och det lugna tempot.

 

Fotnot:
Reglerna är i grunden enkla. Man ska med den vita köbollen träffa och sänka varannan röd boll och varannan färgad boll. Röd boll ger 1 poäng, och de färgade ger från 2 till 7 poäng. Röda bollar stannar i hålen men de färgade lägger domaren tillbaka på sin prick på bordet. På så sätt är maxpoängen i ett frame 147. Vm-finalen spelas i bäst av 35 frames och pågår i två dagar.

Världsmästerskapen spelas sedan 1977 alltid i The Crucible Theatre i Sheffield och finalen avgörs varje år den första måndagen i maj. I år avgörs den alltså samtidigt som Sverige spelar mot Danmark i ishockey-vm. Jag kommer att se snooker.

Snooker-regler på Wikipedia.