Idag börjar sommaren

Jag har några favoritkommentatorer vad gäller sport.

Den självklare Lasse Granqvist var länge på Radiosporten, men numer frilansar han och kommenterar ofta i tv. Han är nog den som kan referera snabba händelseförlopp i ishockey och fotboll snabbast men ändå tydligt. Man kan bara imponeras av han rappa hjärna och dess direkta koppling till hans mun. Han är för mig en lika klassisk radioröst som Ulf Elving (Upp till 13, Efter tre etc) och Kjell Alinge i Eldorado. Sportexpressen gjorde en lång intervju med Lasse Granqvist och där berättar han bland annat att han var helt knäckt efter att ha sagt fel målskytt i en match.

 

En annan favorit är Kim Hartman som jag skrev om i min hyllning till snooker. Han kommenterar snooker i Eurosport och påminner mycket om Göran Zachrisson med sin ofta långsamma stämma och ibland filosofiska utläggningar. Mestadels är Kim Hartman tyst. Han vågar låta bilderna tala under flera minuter. Ibland analyserar han bara en stöt torrt och kärnfullt, framför allt i en jämn match. Under mindre spännande perioder kan han dock hålla långa utläggningar om något som en tittare undrar.

Igår kväll under vm-finalen började han referera hur det skulle kunna låta om han kom hem till frugan och berättade att han har blivit ovän med Arne. De hade ingen domare i sin snookermatch och Arne vägrade lägga tillbaka bollarna precis där de låg efter en felaktig stöt.

För några år sedan fanns en hemsida som samlade många citat av Kim Hartman. Nu hittar jag den inte, men nu för tiden gäller ju youtube, och där har någon samlat några sköna citat.

Under snooker-vm i år sparade jag själv några citat av Kim Hartman:

“3 5 blev 3 11 innan man hade hunnit doppa kakan i teet ungefär.” (Snooker uppfanns av en officer i Indien, och britterna dominerar nu snooker.)

“Allt flyger åt samma håll och demonerna sitter still och tittar på.”

“Kan en bit rund fenolplast verkligen ha telepatisk förmåga?” (Den vita bollen tog under många stötar precis rätt väg för spelaren.)

“De applåderna var inte mycket värda. Det var nog gratisbiljetter. Sponsorbiljetter som applåderade.” (Efter en stöt som började bra, men där vit till slut hamnade fel.)

“O´Sullivan får inte någon räkmacka i den här matchen. Den serveras inte så. Hårt bröd med smör.” (I sextonde framet i finalen mot Ali Carter.)

 

Göran Zachrisson ska självklart vara med i en sådan här lista också. Jag skulle kunna skaffa Viasat Golf bara för att lyssna på honom och koppla av till bilderna. Golf intresserar mig inte i övrigt, så jag har bara lite erfarenhet av Göran Zachrisson, men Aftonbladets Marcus Leifby hyllar honom.

 

Lasse Granqvist kan referera väldigt snabbt och Kim Hartman ingenting eller filosofiskt. Radiosportens Christian Olsson är på min topplista av en annan orsak. Hans bildspråk.

Jag har aldrig hört någon som kan improvisera metaforer och liknelser som han kan. I snabba spelsituationer hittar han på metaforer från helt andra ämnesområden. Hur kan hans hjärna så snabbt koppla ihop dem?

Christian Olsson har enligt mig skapat sportens motsvarighet till ranelidska.

Björn Ranelid har ju spelat fotboll i Allsvenskan och är fortfarande intresserad av fotboll, men mindre än förut. Tänk vilken poesi att höra de två kommentera en fotbollsmatch tillsammans!

Jag lyssnade mycket på Radiosporten under fotbolls-vm 2010, och framför allt när Christian Olsson kommenterade. Ibland bara skrattade jag åt hans fantastiska språk:

“…står och tittar som käppar i en slalombacke som Ingemar Stenmark ju en gång i tiden gjorde.”

“…precis som en vältränad antilop flyr från ett lejon som inte är tillräckligt hungrigt.”

“Det känns som att danskarna går och tänker på statisk elektricitet och turistmage och såna problem.”

“…lägger upp bollen noggrant som en parkeringsvakt vaktar sin fyrkantiga ruta.”

“… när Anders Svensson sköt frisparkar i krysset som om det vore ärter med fläsk.”

 

Enligt min räkning börjar sommaren 1 juni, men igår kväll fick jag lära mig annat av Kim Hartman. Det var tjugonionde framet i vm-finalen, och Ronnie O ‘Sullivan gick mot seger med 18-11. Kim Hartman citerade en tittares sms och förtydligade med sin egen uppfattning:

“Dagen efter vm-finalen börjar sommaren.”

 

 

Mindful sportupplevelse

Jag har aldrig varit intresserad av att titta på matcher utan något lag jag hejar på. Så roligt är det inte att se en fotbollsmatch med vanligtvis max tre nätrassel eller Formel 1 som går runt runt i några timmar. Men för några år sedan upptäckte jag en sport som jag kan njuta av på tv helt oberoende av vem som spelar. I slutet av april och början av maj varje år lägger jag mig gärna behagligt tillrätta i soffan och kopplar av till snooker.

Snooker är enligt mig den vackraste sporten att titta på. Spelplanen med knallgrön yta och bollar i olika färger, stiliga män i skjorta, väst och fluga som långsamt går runt bordet eller sitter stilla. Domaren i stram hållning och kostym går runt bordet, lägger tillbaka bollar och säger poängen. Leenden och andra känsloyttringar är sällsynta och diskreta, och interaktion med motspelaren sker i stort sett bara före och efter matchen.

En annan anledning till min fascination är överskådligheten. Jag ser hela tiden hela planen och alla bollar, och kan snabbt bilda mig en uppfattning om hur spelaren kan spela. I högra miljön kan han göra den röda, och sen gå ner på svart och röd i hörnhålet. Men sen blir det svårare eftersom sista röda ligger nära vänster långvall. Hur kan han lösa det?

Snooker påminner på det sättet om curling.

När jag ser sport vill jag att kommentatorn emellanåt förklarar spelet, men samtidigt kan hen ju inte hela tiden förklara allt som för en nybörjare. Kim Hartman som kommenterar snooker i Eurosport löser det genom att inte säga någonting. Visst pratar han ibland, men det är sällan och ännu mer sällan i ett jämnt frame. Ibland säger han något spydigt, beklagar sig å spelarens vägnar, eller börjar dra en lång historia om när dessa spelare möttes i vm för fyra år sedan, eller hur det ser ut på juniorsidan i Sverige. Men det gör han bara i pauserna.

Eftersom han nästan alltid är tyst blir det för mig ännu mer rofyllt att titta på. Jag kan själv filosofera över hur spelarna vill spela, och hur jag själv skulle försöka spela om jag kunde. Det är dock önsketänkande. Visst har jag spelat biljard några gånger, men snooker är väsentligt svårare. Bordet är mycket större (360 x 180 cm) och hålen mindre, vilket inte riktigt framgår i tv-rutan.

Snooker ser tråkigt ut för den som inte förstår spelet men det händer mycket hela tiden. Antingen sänker spelarna en eller flera bollar på rad, eller så spelar de taktiskt defensivspel. Förutsättningarna förändras efter varje stöt, och den som inte stöter för tillfället brukar knappt bry sig om att titta. När han ska stöta kommer bollarna ändå ligga på ett annat sätt, så det är bara slöseri med tankekraft att planera sin stöt.

Jag tycker inte det är jätteroligt att se när en spelare rensar bordet och dominerar, även om jag förstås blir imponerad om någon gör ett century (minst 100 poäng). Jag vill ha spänning, osäkerhet, ett uppgivet stön från en spelare som har missat i slutet av ett jämnt frame.

Framför allt tycker jag det är intressant att se defensivspel. Då inser spelaren att han inte kan lösa problemet och han lämnar över det till motståndaren. Bara träffa en röd boll och placera vit boll så svårt som möjligt för motståndaren, gärna bakom en färgad boll. Så kan de hålla på många stötar och bara försvara sig. Det är taktik.

Snooker är ofta långsamt och rogivande, vilket emellanåt är nödvändigt för mig. Jag kopplar av och bara njuter av den vackra planen, taktikspelet, tystnaden, de stiliga kläderna och det lugna tempot.

 

Fotnot:
Reglerna är i grunden enkla. Man ska med den vita köbollen träffa och sänka varannan röd boll och varannan färgad boll. Röd boll ger 1 poäng, och de färgade ger från 2 till 7 poäng. Röda bollar stannar i hålen men de färgade lägger domaren tillbaka på sin prick på bordet. På så sätt är maxpoängen i ett frame 147. Vm-finalen spelas i bäst av 35 frames och pågår i två dagar.

Världsmästerskapen spelas sedan 1977 alltid i The Crucible Theatre i Sheffield och finalen avgörs varje år den första måndagen i maj. I år avgörs den alltså samtidigt som Sverige spelar mot Danmark i ishockey-vm. Jag kommer att se snooker.

Snooker-regler på Wikipedia.